25+ = graven?

Var hemma hos Jennie idag, det blev lunch, film och en massa snack om allt mellan himmel och jord (+ en massa annat).  Bla så pratade vi en hel del om framtiden, vad vi vill göra och vad det skulle krävas för att det skulle funka. Det är en sak jag kan säga med absolut säkerhet,
jag vet inte.
jag vet inte vad jag vill göra
jag vet inte när jag kommer att veta

Men jag har lite saker som jag vill göra, inte som framtidsjobb men saker som jag vill göra, och jag tänker göra dom någon gång (förhoppningsvis snart), bla Divemaster, åka till Afrika, vara volontär någonstans..

Varför ska det vara så svårt?

Varför känns det som om samhället säger till oss att livet tar slut vid 25? Helst så ska man ha gjort allt innan dess, rest, jobbat,  ha man, barn, volvo, hund och villa. Och gått på en utbildning förstås.. Men säger man att man inte vill utbilda sig direkt (eller nåt år) efter studenten så tittar folk konstigt på en.. Det är tydligen så att man ska göra det då, inte senare. Men jag vill inte plugga för pluggandets skull, om jag kommer att plugga så kommer det vara för att jag verkligen vill jobba med just det. Jag ser inte poängen med det hela annars..

Mitt liv tar inte slut vid 25, måste jag ändå ha gjort allting innan dess?

Är det inte någon annan som känner att samhället ger oss känslan om att man måste göra allt nu? Aja, jag försöker intala mig att mitt liv är mitt liv och det inte gör något om folk tycker jag är lite småknäpp som inte pluggar men det går upp och ner..
Fast även om jag nu inte har börjat plugga så har jag gjort en massa andra saker som har lärt mig saker och fått mig att växa som person. McDonalds är en sånt ställe, det är inte världens roligaste jobb alla dagar men vilket jobb är? Där lär jag mig saker om mig själv och andra varje dag och det är inte ett enda arbetspass där jag inte skrattar. Jag har gjort 3 utlandsresor på 1 år, där varje resa har lärt mig något nytt, och inte bara en sak. Och jag känner att om jag inte pluggar utan jobbar vidare och gör fler resor och fortsätter att lära och växa,

Så gör det väl inte så förbaskat mycket om jag inte pluggar vidare?

Ska gå och lägga mig nu, ska inte upprepa gårdagens missöde, det var inte kul när klockan ringde imorse.... =)

If there's so much I must be, can I still be just me--the way I am.
Can I trust in my own heart, or am I just one part of some big plan?"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0